Kunskapsbank
Samsjuklighet och differentialdiagnostik vid ADHD hos vuxna
KlinikKunskapsbank

Samsjuklighet och differentialdiagnostik vid ADHD hos vuxna

Samsjuklighet är vanlig vid ADHD hos vuxna. En noggrann bedömning kräver att psykiatriska och medicinska differentialdiagnoser beaktas för att säkerställa rätt behandling.

20 februari 20264 min läsning
Sipan Khalil· Specialistläkare i psykiatri

Innehåll


Samsjuklighet och differentialdiagnostik vid ADHD hos vuxna

När vuxna söker för uppmärksamhetsproblem eller misstänkt ADHD är det sällan en helt isolerad symtombild som möter oss. Forskning visar att samsjuklighet är vanlig. Internationella studier uppskattar att omkring 70 till 80 procent av vuxna med ADHD uppfyller kriterier för minst ett ytterligare psykiatriskt tillstånd under livet. Vanligast är ångest och depression, men även bipolära tillstånd, substansbruk och sömnstörningar förekommer i högre utsträckning än i normalbefolkningen.

Det innebär att en utredning av ADHD hos vuxna sällan kan begränsas till en enda frågeställning.


När symtomen uppstår i vuxen ålder

En del vuxna beskriver att svårigheterna blivit tydliga först senare i livet. Ofta sammanfaller detta med ökade krav i arbete, familjeliv eller studier. Det kan handla om långvarig stress eller en period av utmattning.

I dessa situationer är det viktigt att inte automatiskt tolka koncentrationssvårigheter som en primär neuropsykiatrisk problematik. Utmattningssyndrom, depression och ångest kan ge kognitiva symtom som påminner om ADHD. För vissa är ADHD en underliggande sårbarhet som tidigare har kompenserats. För andra är det belastningen i sig som är den centrala förklaringen.

Ofta finns inslag av båda.


Personlighet och belastning

Personlighetsegenskaper spelar också roll. Hög perfektionism, stark ansvarskänsla och svårigheter att sätta gränser kan öka risken för stressrelaterad ohälsa. När en person under lång tid kompenserar genom att arbeta hårdare än andra kan koncentrationssvårigheter uppstå sekundärt till överbelastning.

Detta behöver inte medikaliseras, men det behöver förstås. I vissa fall finns en neuropsykiatrisk sårbarhet i botten. I andra fall handlar det om en kombination av personlighet och livsomständigheter.


Medicinska orsaker som behöver beaktas

Vid utredning av ADHD hos vuxna är det också viktigt att beakta medicinska differentialdiagnoser. Koncentrationssvårigheter, trötthet och kognitiva symtom kan förekomma vid tillstånd som:

  • Sömnapné och andra primära sömnproblem
  • Endokrina rubbningar, exempelvis hypotyreos
  • Vitamin- och mineralbrister (såsom B12-brist, D-vitaminbrist, folat, magnesium)
  • Diabetes, insulinresistens och svängande blodsocker
  • Elektrolytrubbningar
  • Lever- eller njursvikt
  • Postinfektiösa tillstånd (t.ex. efter mononukleos eller Covid-19 hos känsliga personer)
  • Autoimmuna sjukdomar med CNS-påverkan
  • Mild traumatisk hjärnskada (post-commotio-syndrom)
  • Läkemedelspåverkan (exempelvis läkemedel med antikolinerga effekter)
  • Hjärtsvikt eller annan kronisk hypoxi
  • Neurologiska tillstånd (t.ex. epilepsi)
  • Anemi (järnbrist, kronisk sjukdomsanemi)
  • Hormonella förändringar
  • Kroniska inflammatoriska tillstånd
  • Kognitiva sjukdomar (tidig debut av demenssjukdom)

Det finns också mer ovanliga men viktiga tillstånd att tänka på:

  • Multipel skleros i tidigt skede
  • Normaltryckshydrocefalus
  • Parkinsons sjukdom i premotorisk fas
  • Celiaki med malabsorption

Att göra en helhetsbedömning där somatisk differentialdiagnostik ingår är en självklar del av en noggrann bedömning. I vissa fall kan en behandlingsbar medicinsk diagnos förklara symtomen bättre än en neuropsykiatrisk.


Samsjuklighet påverkar behandlingen

När ADHD förekommer tillsammans med andra tillstånd behöver behandlingen planeras därefter. Vid samtidig ångest eller depression kan kombinerade insatser vara nödvändiga. Vid misstänkt bipolär sjukdom krävs särskild försiktighet vid farmakologisk behandling. Vid substansbruk behöver stabilisering ofta ske innan annan medicinering övervägs.

Det är därför differentialdiagnostik och samsjuklighet inte är en detaljfråga, utan en central del av arbetet.


En bred bedömning ger större precision

Målet med en ADHD-utredning hos vuxna är inte att bekräfta en hypotes, utan att skapa klarhet för personen. Ibland leder det till en ADHD-diagnos. Ibland till en annan förklaring. Ofta till en mer nyanserad förståelse där flera faktorer samverkar.

När bedömningen är bred ökar sannolikheten att behandlingen blir träffsäker. Det gäller oavsett om insatsen är psykoterapeutisk behandling, läkemedel, livsstilsförändringar eller behandling av en underliggande medicinsk problematik. Det är därför viktigt att konsultera specialister som har en helhetssyn och inte bara ger ett "Ja eller Nej" svar.

ADHD hos vuxna är sällan en enkel fråga. För att förstå koncentrationssvårigheter behöver man göra en bred allmänpsykiatrisk och medicinsk bedömning för att hjälpa personen på rätt sätt.

Dela artikeln

Relaterade artiklar